Valpen Lilla strumpan har blivit matad med kött preppat med råttgift

Så det gick ett par dagar utan att jag såg eller hittade Lilla strumpan. Och folket i grannskapet såg mig leta efter henne så de kom fram och berättade att någon hade gett henne massvi kött, preppat med råttgift.
Jag började leta efter henne, och några av barnen sa till mig att de såg henne tidigare på morgonen, att hon blödde från hennes näsa och mun och att hon var i ett hemskt tillstånd.

Mitt hjärta började slå fort, och jag var fast besluten att hitta henne. Men jag gick och letade i 1,5 timme utan framgång. Jag gick hem och satte mig och jobbade, men jag kunde inte sluta tänka på henne. Alla de saker hon har gått igenom, och så händer det här! Vilken typ av människor gör något sådant på oskyldiga djur undrar jag? Varför?

Jag gick ut på kvällen och letade överallt men kunde inte hitta henne. Jag ville så desperat hitta henne, oavsett om hon levde eller inte. Jag ville inte att hon skulle ligga där ute döende själv, och eftersom jag trodde att det inte fanns en chans att hon skulle överleva så ville jag verkligen hitta henne så att hon inte behövde dö ensam.

Men jag hittade henne inte, och en ny dag kom och jag sa till mig själv att jag inte skulle sluta leta denna dagen tills jag hade hittat henne, och om jag gjorde det och hon levde så skulle jag omedelbart ta henne till veterinären.
Efter två långa timmar i +30 grader under den gassande solen så hittade jag äntligen henne. Hon andades knappt, hon kunde inte öppna hennes mun och hon hade torkat blod över hela halsen ner till hennes tassar.
Jag grät inombords. "Hemska elaka människor" tänkte jag. Stackars Lilla strumpan. "Hon kommer aldrig att klara det." Vilket liv  hon har haft hittills. Först bilolyckan, sen när hon överlevde och flydde den dagen de sköt hennes mamma och bror. Och nu det här ...

Jag försökte hälla ner mjölk i hennes mun, men hon ville inte. Hon var rädd trots att hon kände igen mig. Hon gjorde några försök att vifta med hennes svans men hon var så svag och i ett så hemskt tillstånd att det är svårt att beskriva i ord synen jag hade framför mig.

Jag pratade med henne, försökte få henne att känna sig lugn och trygg. Hon kunde inte gå, hon kunde inte röra sig. Hon kunde knappast andas och jag satt där och grät och tittade på henne medan det jag trodde var hennes sista andetag.

Sedan försökte jag ge henne lite mer mjölk, även om hon inte ville. Jag tvingade nästan ner det i halsen på henne. Och efter ett tag hade hon druckit en halv liter mjölk. Jag bestämde mig för attt bära hem henne. Jag brydde mig inte om hon hade några eventuella sjukdomar och alla andra möjliga problem som det skulle kunna medföra.

Vi ringde veterinärerna igen, men det var ramadan så ingen var anträffbar. I två dagar låg hon bara där, hon kissade inte, hon bajsade inte, hon rörde sig inte överhuvudtaget. Hon låg bara där och rosslade. I två dagar. Men under dessa två dagar tvingade jag henne att dricka mjölk och vatten.

Och nu.. Är hon här hos oss. Där hon borde ha varit från början..

Be för henne snälla ni.

Fortsättning följer.

Jag har lagt upp en gammal bild av henne, eftersom att hon är så himla dålig just nu.

Leave a Reply

Reply without register

Your email and last name will not be published

Viktoriaontheroad.com uses cookies: read sekretesspolicy